Senaste inläggen

Av Evelina Andersson - 1 november 2014 15:02

Jag var ute nyss med min hund och vi gick den vägen som vi brukar, för jag vet att han har lättare o bajsa på vissa ställen så vi tog den som låg mitt mellan skogen och ett par övergivna skjul....det regnade och va bäcksvart ute och han gjorde sina business och så tänkte vi vandra hem igen...märkte sen hela tiden att han stannade upp och stirrade på något vid ett av skjulen....jag tänkte jaha, nu stirrar han väl på en katt lr nåt sånt...han stod o stirra som fixerad mot skjulet och jag tänkte men va fan så intressant kan det la ändå inte vara?!

Lyssna på musik i min mobil, tänkte jag kunde ta sänka ljudet för o kolla va det var han lyssna och råglodde på. Hörde då till min förvåning att det lät som att det var någon/något som gick fram o tillbaka som på grus. Riktigt tydligt. Och hunden bara stirrade mot typ ingenting. Och jag väntade på att den som gjorde dom ljuden skulle komma fram nån gång, men nej...då började jag få en olustig känsla i magen...ljuden upphörde heller inte. Det började kännas skumt och jag fick verkligen slita i kopplet så att han skulle komma med mig hem. Min vovve brukar inte va så jla stirrig, så med hörlurarna i öronarna igen och högsta volym så traska vi illa kvickt hem igen...Funderar ändå dra dit imon igen...bara in case...o filma det om det fortsätter. Kke fångar nåt hehe..

Brrr....spoookyy.

ANNONS
Av Evelina Andersson - 31 oktober 2014 14:21

"Ät socker, tala sött"

Dokumentären handlar om turkiska flickor och kring traditionen att flickorna måste bli bortgifta. Äktenskapet blir ett  "fängelse" för flickan och hon måste lyda makens släkt för att inte vanhedra sin familj och makens familjs heder.

Det tragiska är att det förtrycket sker från flera håll och att de kvinnor som tidigare har upplevt förtrycket håller traditionen vid liv och att det är är mer etablerat bland de som inte bor i Turkiet.

Det känns än mer viktigt för mig att värna om kvinnors och barns rättigheter och att det är vi som är mödrar som måste kämpa för våra barn och döttrars framtid! Det är viktigt att vi kämpar för att våra barn får växa upp till självständiga individer som kan och får fatta egna beslut och som känner tillit till sin egen förmåga.

ANNONS
Av Evelina Andersson - 28 oktober 2014 13:41

Isch, det killar läskigt i lungorna och i halsen! Har inte tid att bli sjuk just nu....

Sovit som en stock idag och inte drömt något knäppt för ovanlighetens skull. Vi hade massor att göra i natt och det är väl en del av förklaringen, heelt utmattad.

Idag kommer lillebror hit med tåget för att stanna över helgen. Mysigt! Han hade jätte stort bekymmer att boka biljetten på sj.se så -poäng till dom!

Hm... fick massa flirtiga blickar i natt! Mycket trevligt men lite förvånande eftersom jag verkligen inte känner mig snygg i vita sjukhuskläder och hästsvans.. Men det är väl bara att ta åt sig antar jag!!

Av Evelina Andersson - 27 oktober 2014 16:41

Nu att telefonen slutat ringa och folks slutat be mig om att hitta på något. Jag tänker tillbaka för att se hur det kunde gå så här långt att man satt ensam dag in och dag ut.

Något som jag ej visste när jag gick i grundskolan var att de vänner jag skaffade där, några av dem skulle man ha livet ut. Så jag hade några få jag umgicks med men tyvärr så är jag en sådan person som tycker ganska mycket om att vara själv så på det förlorade jag ett antal vänner. Sen så upptäckte man killar och ja då gjorde jag det extremt dumma valet (som jag alltid kommer ångra) att pojkvän är viktigare än vänner. Sen så umgås ju inte tjejer i grupper och de vänner jag hade kände jag redan var upptagna på något sätt med "bästisar" så jag kände mer att jag kom i andra hand och det var jobbigt.

Gymnasietiden är ju även den en tid där man skall skaffa vänner och sen hålla fast vid dem. Men samma sak där jag hade några stycken och sen så träffade jag en ny pojkvän och honom älskade jag ju och skulle gifta mig med. Heh alltså man tyckte man hade alla svar i livet.

Men jag prioriterade ju killen och tillslut så gav mina vänner upp, nästan alla. Och förhållandet tog slut 4 år senare riktigt illa och jag blev extremt sviken och sårad. Inga direkta vänner så det blev mer att man umgick med bekanta som tyckte om att vara ute och festa så det blev min nya grej att festa. Tillslut så träffade jag en ny kille, egentligen så var jag inte så intresserad men jag kände mig ensam och oälskad och som sagt utan vänner. Han hade en ganska stor vänskapskrets och jag började umgås med hans vänners flickvänner även om det var extremt svårt att bli accepterad för jag var ju då den nya flickvännen. Och 7 år senare när vårat förhållande tog slut så konstigt nog sinade även min vänskap till tjejerna ut. Kanske var det jag som var väldigt dålig på att hålla kontakten, eller drog mig undan. Nu sitter jag här flera år senare och tyvärr faktiskt saknar det skvallret man kan ha med en tjej kompis. Eller bara sätta sig i bilen med en kompis och åka runt och dansa lite på klubbar utan att dricka. De sista åren har jag intalat mig själv att jag trivs bäst själv, att jag blir stressad av att umgås med folk men det är bara bortförklaringar för att slippa inse sanningen. Jag har missat min chans på att skapa vänner. Allt det är möjligt fram tills du är 20-25 sen har du ej den möjligheten längre. För alla du lär känna har redan sin bekanskapskrets och i Sverige tillhör det ej vanligheterna att de bjuds in till en redan befintlig vänskapskrets.

Jag har fast jobb sedan 6 år tillbaka och jag trivs jättebra med de på mitt jobb, dock hör det ej till vanligheterna att jag blir medbjuden ut så jag känner mig ganska orolig att det är mig det är fel på.

Men tack och lov så är jag inte helt ensam, jag har en pojkvän men han hade nog också uppskattat om jag haft tjejkompisar för han är inte alltis jätteintresserad när jag vill säga nåt skvaller från TV eller kommentera desperate housewives :(

Min största oro nu är att jag vill så gärna gifta mig men att inte ha någon i kyrkan på min sida mer än min mamma känns hemskt. Alltså förstå mig rätt jag älskar min mamma men jag hade tyckt det varit kul med ett gäng tjejkompisar som hittade på en skum möhippa.

Jag har läst ganska mycket på nätet att många människor är ensamma och jag tycker det är jättetråkigt.

Av Evelina Andersson - 26 oktober 2014 00:55

Er katt är en stadig bit det med. Det är härligare med kraftigare djur, lite mer att ta på när man kramar om dem. Efter att ha haft kissegubben i famnen och sen när jag skulle ta upp kissegumman var musklerna ofta inställda på tyngd och det gjorde att hon nästan blev uppkastad i taket. Musklerna förvånades över bomullstusse-vikten men i sista sekund lyckades jag alltid hejda dem och ingen hona fastnade i taket.:-) När det kommer till hundar så gillar jag stora hundar. De där dammtussarna i ett snöre som man kan sprätta iväg bara genom att titta på dem - vad är vitsen? De är jättesöta men jag skulle vara livrädd att skada den vareviga sekund på dygnet. Jag gillar mao rejäla doningar jag med.:-)

Ja det är min erfarenhet också både vad gäller mig och andra i min bekantskapskrets. De jobb jag har haft har heller aldrig haft någon man anställd som tilltalat mig på det sättet och när jag hör på mina vänner så gäller detsamma för dem. Jag fattar inte hur de där listorna kommer till. Krogen ÄR ju det vanligaste stället och det omnämns som stället man INTE lyckas finna ragg som blir pojkvänner. Jag har två fall dock i min bekantskapskrets där paret funnit varandra så tidigt som i sexan och sjuan och de håller ihop ÄN. Det tycker jag är rätt fantastiskt och gläds med dem. Haha egentligen är man ju bara en liten fördomsfull människa. Jag tänker så här - jag kan visst gå till biblioteket och se lagom intressant ut och vara ett flickvänsämne. Men det är bara killtöntar som går dit så varför skulle jag engagera mig? Min hjärna säger alltså att det är normala kvinnor som går på biblioteket men inte normala män. Helsjukt juuuu! Tänker männen likadant i så fall eller bygger min fördomsfullhet på nån liten faktagrund ändå?:-)

Jag får rktigt ont i magen av att tänka på att det finns folk som nöjer sig med att ha det så i en kärleksrelation. Jag har inte världens bästa självförtroende och jag är en bekväm person som gillar att göra allt på det enkla sättet men det finns baske mig gränser för HUR bekväm och dåligt självförtroende man får ha. Att sen då vara så egoistisk så man snuvar sin partner som drabbas av det på äkta kärlek och lycka är fult som fan.

Ja att ha såna gör ju inte jakten på ett förstahandskontrakt mkt lättare inte. Såg ändå att du skrev att ni blivit erbjudna det. Hur går det, får ni det och antar ni det då eller...? Jag blev väldigt glad att läsa att det kom just nu när ni nyss flyttat och vi pratar om hur illa situationen är i sthlm och förorterna. Jättegrattis och jag hoppas att allt löser sig och ni blir godkända! Haha, "gräla om tv 3s fängelseserier är trosvätare eller inte" Jag skrattade så jag höll på dö när jag läste den här meningen och det var nära att jag gjorde ett superhopp och lät den här meningen starta mitt svar men jag sansade mig.:-) Gumman, gumman - du har en sån enorm förmåga att använda ord och mixa dem till en kompott som ingen förväntar sig och trots att det är så otippat så är det bara så jävla rätt. Om du bara visste hur mkt du förgyller mina dagar - du är helt enorm! Torr sarkasm skulle jag vilja kalla det och det är en humor som jag tycker är bland det roligaste som finns. Brukar du ofta få höra att du är som roligast när du egentligen är som mest allvarlig? Förmodligen drabbas du av det rätt ofta skulle jag tro och det är nåt som händer mig emellanåt. Jag sätter igång och ordar som fan i ilsken ton över nåt jag läst eller hört och så börjar folk att skratta och säga att "gud så kul", nu har jag lärt mig men i ungdomen blev jag ju inte gladare om man säger så.:-) Det är varje fall en talang som få har och du har den i kombination med ett snyggt ordflätande och DET är det ännu färre som klarar av!

Du behöver absolut och SKA inte heller skriva ut det, det räcker med det du redan sagt. Jag kan tänka lite själv också och relatera till en familj i bekantskapskretsen så jag tror jag förstår! Allt är okej så länge båda är överens och att ni faktiskt fortsatte vara kära i varandra är huvudsaken. Jag hoppas ni hittar ett datum som passar er nu i vinter. Var förra ett sommarbröllop och det blir vintervarianten den här gången? Jag har aldrig varit gift men vill ha ett bröllop på nyårsafton om det kommer på tal en vacker dag. Vet inte varför men kanske är det för att jag är höst och vintermänniska och ogillar sommaren.:-) Haha, om din blivande man inte är en våg så kommer han aaaaldrig att förstå hur mkt mer fulländade era liv blir om du får rollsroysen av diamanter och inte den från barnavdelningen - underbar kommentar förresten..:-))) Jag är heltokig i smycken och skrev ett inlägg om det häromveckan. "Diamanter och allvarligt snack med Gud" tror jag att jag döpte det till. Jag är tyvärr inte gjord av pengar och alla mina karlar har varit såna som anser att guld och diamanter bara är skit så merparten har jag fått köpa själv. Min mamma kallar mig för singoalla och kan inte förstå varför man ska ha 10 armband, 12 ringar, 4 halsband och 5 örhängen på sig 24/7. Det ser verkligen inte ut som en överklädd julgran eller singoalla - det är vackert och harmoniskt passande ihop och noga uttänkt....faktiskt är det så...:-) Med tanke på intresset för guld och diamanter och en plånbok som inte är så innehållsrik så är det grymt att jag inte gillar nickel eller silver. Dessutom tål jag bara 18 karat guld så det kan bli lite dyrt ibland.:-)

Menar du att spritpennan gjorde att det gjorde ondare att tatuera sig eller missförstår jag nu? Såg att spindelväv på armbågen hade nån betydelse beroende på vilken arm det var. Höger vill jag minnas var att man var fängelsekund och vänster var nåt annat som jag nu då inte kommer ihåg förstås...äsch, jag tillhör den åldern som gör att minnet spelar än större och längre spratt än tidigare.:-)

Såg du skrev nåt om att du "äntligen" hade svarat. Du måste lova att inte stressa fram nåt utan vi svarar båda när vi har tid och lust. Så snart det blir tvång bakom det hela eller känns som ett måste och så försvinner det roliga och jag vill verkligen inte att vi ska tappa kontakten och definitivt inte pga måsten som blir krav. Jag har väldigt kul ihop med dig!:-)

Av Evelina Andersson - 26 oktober 2014 00:52

Väldigt bra pris får jag säga. En krona i månaden för att surfa supersnabbt.
Det är tyvärr en hake med det, det brukar det vara med saker som är för bra
för att vara sanna. Den här haken består i att det bara är de 25 första under
en veckas tid som får det för 1 kr. De andra får vackert betala 149 kronor.

Hur som helst, det är billigt vilket som. Men det viktiga är inte för mig
priset ändå på DET sättet. Självklart är jag intresserad av att surfa så
billigt som möjligt men mina pengar ska då gå till ett företag som kan
leverera det jag betalar för. Strular det och jävlas så blir tom 149 kronor
förbannat dyrt i slutänden.

Hur många vågar chansa av de som verkligen behöver ett snabbt nät som dessutom
fungerar? Detta företag har jag aldrig hört talas om och JAG vågar inte
chansa. Andra får göra det och så får jag i framtiden avgöra hur jag ska
ställa mig men inte redan nu.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Din Bloggerska med Blogkeen
Följ Din Bloggerska med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se